Ut ur mörkret är en upptäcktsresa i tiden. I filmen iscensätts det förflutna på talgljusens, vaxljusens och eldens tid. Då rådde mörkret över ljuset. Även när belysningen var tänd. För oss idag är dessa villkor främmande. För dem som då levde var nattens svärta den verklighet som alla måste bemästra.

En annan tids ljus betyder ett annat liv. Men vad innebar det att vara människa på den tiden då varken elektriskt ljus eller fotogenlampor fanns, alltså all tid i historien före 1860-talet?

Manus till Ut ur mörkret har skrivits av Jan Garnert, som gjort filmen tillsammans med regissören Göran Gunér och filmaren Inu Enescu. Filmen är producerad av Göran Gunérs Athenafilm för projektet Ljusår vid Stockholms stadsmuseum.

The Nordic summer's bright night light is an ethereal phenomenon of the heavens; yet it returns, night after night, lingering until sunrise, sometimes pale, in an almost white night, sometimes denser. The further north one goes, the longer this Nordic light reigns from twilight to dusk and night through to dawn.

In June, north of 61 N, night never falls, though dusk and dawn do. In the world’s most northerly capital, Reykjavik, there is daylight for nearly 21 hours of the day in mid-June; 3 hours and 20 minutes consist of dusk and dawn. Nordic light is unique in the sense that only a fraction of the world’s population experience similar conditions of light.

My essay ”On the Cultural History of Nordic Light and Lighting” appears in the richly illustrated ”Nordic Light, interpretations in architecture”, which was published in november 2011. The book presents recent lighting design projects in all five Nordic countries.

My contribution to this informative publication is a cultural historical outline of cultural meanings of nordic light. I take a starting point in three significant works of art, Anders Zorn's Midsummer Dance (1897), and Midnight (1891), and Björn Ahlgrensson's Glowing Embers at Dusk (1903).

”Nordic Light” is published by Lyskultur in Norway, and edited by Natallia Sørensen och Petter N. Haug.

1950-talet var en brytningstid i Sverige, så också för ljuskulturen. På 1950-talet blev ”funktionstrivsel” ett begrepp för hembelysning. Samtidigt installerades ”lystak” överallt på kontor och i butiker.

De två nya orden berättar att belysningstekniken på 1950-talet utvecklades i samklang med modern design och i en tidsanda där plasten var ett nytt och spännande material. Med orden funktionstrivsel och lystak formulerades också ideal och livskvaliteter som representerade något annat än 1940-talets funktionella belysning eller 1930-talets ljushygien.

På fotot här intill sitter Lars Gustafsson med armaturen Giraffen bredvid sig, en golvarmatur från Ateljé Lyktan. Bilden togs i Lars Gustafssons studentrum på Övre Slottsgatan i Uppsala, senast 1960, det vill säga vid tiden för hans lysande roman Poeten Brumbergs sista dagar och död (1959). På den tiden var Giraffen modern, idag är den en stilikon.

Klassisk ljusreklam är 1900-talets mest lysande kulturarv. Utan neonljus och annan ljusreklam hade kvällarnas miljöer upplevts annorlunda, stadsbilden varit en annan. De första neonskyltarna i Sverige tändes 1924. 1930-talet blev ljusreklamens genombrottstid då moderna arkitekter gärna infogade bårder av ljusskyltar på husfasaderna. Det var då begreppet ljusarkitektur blev verklighet.

Allt detta är länge sedan. Gamla ljusskyltar försvinner efterhand och några av de främsta har en sådan kvalitet att de borde räknas till kulturarvet. Men fortfarande är det så att klassisk ljusreklam faller utanför all lagstiftning som rör kulturarvet. Det gäller också Sveriges äldsta bevarade ljusreklam, Stomatol vid Slussen i Stockholm.

För att öka intresset för klassisk ljusreklam och få myndigheter som Riksantikvarieämbetet och andra att agera tog jag 1997 initiativet till Lysande skylt, ett pris till ägare av klassisk ljusreklam med uppmaningen att vårda kulturarvet.

2011 har Lysande skylt återuppstått, nu i Stockholms stadsmuseums regi. Läs mer om detta i den pressrelease som skickades ut i oktober 2011, då Tuloskylten just vunnit Lysande skylt 2011.