Klassisk Ljusreklam

Klassisk ljusreklam är 1900-talets mest lysande kulturarv. Utan neonljus och annan ljusreklam hade kvällarnas miljöer upplevts annorlunda, stadsbilden varit en annan. De första neonskyltarna i Sverige tändes 1924. 1930-talet blev ljusreklamens genombrottstid då moderna arkitekter gärna infogade bårder av ljusskyltar på husfasaderna. Det var då begreppet ljusarkitektur blev verklighet.

Allt detta är länge sedan. Gamla ljusskyltar försvinner efterhand och några av de främsta har en sådan kvalitet att de borde räknas till kulturarvet. Men fortfarande är det så att klassisk ljusreklam faller utanför all lagstiftning som rör kulturarvet. Det gäller också Sveriges äldsta bevarade ljusreklam, Stomatol vid Slussen i Stockholm.

För att öka intresset för klassisk ljusreklam och få myndigheter som Riksantikvarieämbetet och andra att agera, tog jag 1997 initiativet till Stadsljusgruppen som åren 1997 till 1999 utsåg vinnare av utmärkelsen Lysande skylt, ett pris till ägare av klassisk ljusreklam med uppmaningen att vårda kulturarvet.

Lysande skylt 2011
2011 har Lysande skylt återuppstått, nu i Stockholms stadsmuseums regi. Läs mer om detta i den pressrelease som skickades ut i oktober 2011, då Tuloskylten just vunnit Lysande skylt 2011.

 

Tulo är en omistlig ljuspunkt i Stockholm, en animerad lekfullhet med smakfullt trillande tabletter, till glädje sedan mer än femtio år.
Foto Göran H Fredriksson 2011.